Dangerous girl!!!

Ja det är en sak som nästan är tvunget nu för tiden, jobbiga tanke men så härligt när det är färdigt. jag har just hoppat en timme till "sexy aerobic workout" , svettig o trött nu men det är skojj. tänkte jag ska börja med det igen då jag gick ner 5 kg sist bara av o hoppa till detta, sen älskar ja ju o få dansa till det lite så det är en bra träning för mig. ute och går är jag varje dag men inte för viktminskningen kanske men för friskluften så mina 2 hjärnceller kan jobba bättre. så ja tror en timmes promenix är på sin plats :D

så snälla knuffa o buffa mig i rätt riktning så jag kan ta av mig min fettkappa till våren ;D

5 kg sen är jag nöjd!

puss o hej

lite "modell" bilder ;P

Ja den spenderar jag framför datorn, eller som jag säger det "doktor blogg". visst är det skönt o skriva/prata med någon som inte ger några svar? nu är det dock lite svårare för jag är hos mamma och här är ju hela gänget samlat :) men ibland är det skönt när de händer saker omkring en så man inte tänker så mkt.

denna dagen har gått lite lättare på praktiken , man har kommit in i det lite mer och kan ta för sig. ett jätte bra ställe desutom, men trött är man ju klart nu när man kommit hem.

tror tyvärr inte de blir så mycket mer rader idag .... känner mig mäst tom, och skullejag skriva om hur ja känner så skulle jag nog bara uprepa mig..

jaja godnatt gott folk

jag nu bär det snart av till praktiken igen, var där igår mellan 12 och halv 10. idag blir det bara till halv 9 i alla fall , skönt det för jag känner mig lite halvsjuk :( men det går väl om hoppas jag.

killeman är den finaste för mig :) <3

uppdaterar nog ikväll sen när jag har det lite lugnare. kramizar

men hur skall jag kunna det när allt är lögn varje gång jag tror, nu känns allt som lögner och för varje gång du öppnar din munn känns det som en ny lögn o de gräver sig bara djupare in i mig. lögnerna o misstankar sätter sina klor i mitt huvud. jag tänker och tänker och ältar och ältar, det känns som detta är en mardröm utan slut.

jag är så trött men nu ska ja försöka ta mina sista krafter och rycka upp mig så pass att jag kan ta mig till praktiken , ska jobba hela helgen, och det känns inte alls så roligt som jag önskar, allt runt omkring äter upp mig och alla mina krafter. jag vill bara lägga mig och inte vakna förens allt är bra.... men sånt går ju inte för har man ingen ytlig skada så har man inte ont, eller?

nu vill jag hitta någon att dela mitt liv med, någon jag kan älska och bli älskad av utan smutsiga lögner. men det är klart folk blir väl rädda nu när jag mår som sämst... hoppas att någon ser den tjejen under det trötta och ledsna ansiktet, jag är ju egentligen sprallig o superglad och älskar livet, det höll faktiskt sakta på att komma tillbaka , för att sedan försvinna

en känsla av att någon drog mattan under mina fötter och jag föll hårdare än någonsin...

bara för jag inte själv hade kraften kvar och förlitade mig helt på dig. istället puttade du ner mig i en grop du viste var djup....jag vet inte vad jag gjort för att va trungen och känna så här .

tur jag har min prins, vad skulle jag göra utan dig? ...

Jag har inte skrivit på ett bra tag så jag har nog inga trogna läsare kvar nu, men tur är väl det för det kommer nog inte bli rolig läsning framöver, jag ser min blogg som ett ställe och ventilera så vill ni inte läsa så finns det ett kryss högst upp i högra hörnet.

gång efter gång i mitt liv har jag eller mina förväntningar blivit svikna, förhoppningar och förtroende har var gång blivit slagit till marken när man vänder ryggen till. till en början var jag stark och klarade av alla slag men för var gång har jag blivt svagare tills jag som nu ligger på marken och inte orkar resa mig mer. och inte ens längst nere i bottnen tar det slut de man minst anar vänder en då ryggen och "sparkarna" mot hela mej när jag ligger gör ondare än någonsin. jag orkar inte ens höja mina murar för och skydda mig denna gången. jag känner mig totalt värdelös, jag duger inte åt någon.

Dagarna flyter ihop och jag kan inte skilja på gott o ont, roligt eller tråkigt, hela världen känns som en svartvit film som bara flyger förbi mig, jag medvärkar inte jag bara på något sett finns... eller gör jag det? jag bara åker med i livet bergodalbana utan o göra en min. skrattet känns så avlägset och tårana är alltid nära till hands, smärtan ler mot mig och frestelsen till fysik smärta är farlig... vet ni hur mycket lättare sådan smärta är att hantera? ett slag i magen trändigt tryck på samma ställe tills smärtan tar överhanden,svidande,brännande... tänk vad skönt! den smärtan går över. för i bakhuvet hör man samma ord man fick höra när man va liten o skrapade knät: det går över. men vad gör man med alla huvudspöken?? jag klarar inte längre detta själv!

Jag började sakta må bättre, vissa nyanser i livet till och med uppskattade jag , jag trodde att personer i min omgivning förstod mig, jag klamrade mig fast vid allt som kändes bra. men till vilken nytta? när man sedan upptäcker att allt var en lögn, så många gånger vi har pratat, diskuterat, mitt förra liv kändes som om det kanske kunde ändras...

         du var en frisk fläkt som jag trodde puffade mig i rätt riktning jag förlitade mig helt på dig och dina ord,   sakta men säkert började mitt förtroende och viljan till och leva komma tillbaka.

din kyss mot min panna kändes som ett löfte , ett löfte att aldrig såra mig. dina ord hade redan lovat mig så många gånger att jag inte ens kan räkna, men ord betyder ingenting för mig längre. ditt sätt att prata med mig och stryka mig över håret var ett sätt som jag trodde betydde att du förstod, förstod mig? du har torkat mina tårar när jag pratat om mitt förra liv, men det var en handling av rena lögner. jag länner mig smutsig ...

jag är dömd till smärta, jag får helt enkelt lära mig att leva med det, allt runt omkring mig som jag jobbat så hårt för bara faller sönder, vad har jag kvar o kämpa för. undertiden jag har skrivit detta medelandet så har jag inte rört en min, inget leende ingen ilskainte ens en tår, även om tårarna helatiden finns i ögonvrån redo att lämna mig ... jag vet att alla försöker så hårt o dölja , men alla glömmer att sanningen alltid kommer fram. sanningen skall vara en bra sak inte en smutsig hemlighet. nu kan du själv leva i en lögn, jag måste gå vidare...

jag sväljer hårt, försöker glömma och förbereder mig på nästa smäll....