tack ...

jag skriker, sparkar och slår! men ingen hör mig... jag vill ha ont, så den inre smärtan blir mildare . ja vet att detta inte är rätt , men hur vet man vad som är rätt när man är där jag är? jag trodde jag mådde bra nu , känns som jag igentligen förvarar och trycker ner allt innom mig så ingen ska se. snart exploderar jag . jag försöker springa från dig men det slutar med att allt jag rymmer till är ännu mer hjärtesorg.... jag sökte den eviga lyckan och fann helvetet. nu ska ni inte missförstå mig jag har det igentligen bra , svart på vitt, en familj som bryr sig och stöttar många kompisar som ställer upp för mig min underbara son som jag älskar över allt annat, älskad är jag nog med , men hur ska jag kunna älska tilbaka när mitt hjärta inte läkt. det känns inte rättvist, jag hade chansen en gång förut med men jag kan inte släppa in någon fullt ut längre... och gör man inte det dör den kärleken med.

hur bra en kille än är , tänker på mig bryr sig om mig köper grejer, bjuder mig, ger mig sällskap och kärlek, så kan ja inte ge nått tillbaka.... det är det värsta

ja var så kär juh! men jag tog nog död på allt själv utan att jag själv förstod. ville bara att livet skulle fortsätta så ett tag till, kände mig så trygg och omtyckt. men allt tog slut helt plötsligt. precis när jag lärt mig att jag kunde älska igen ...

men när de sista tårarna faller från mina kinder ska jag stå stark.

och du som är så bra med mig , tar hand om mig "ja hela mitt knasiga jag" bryr dig om mig och min son , kämpar för mig  och min lycka , vad ska jag göra ? du har tagit mig till fina ställen och gjort små grejer för mig som betyder oerhört mycket. även om jag inte är så bra på att säga det till dig, så gör det att jag orkar stiga upp på morgonen och starta mitt nya liv :)

även om det inte är dom sista tårarna än så känns allt lättare från dag till dag...

och till dej jag trodde jag kommit ifrån nu. Varför? måste du sprida lögner om mig? hör något nytt jämt, vad har jag gjort för att förkäna detta? jag har hjälpt dej så mkt genom så många år , jag har ALLTID stått vid din sida vad det än har varit och hur våra liv än varit. jag förstår inte hur jag kunnat älska dig. lev ditt liv , gör vad du vill . o snälla låt mig med få bli lycklig, är vi båda lyckliga så kommer allt falla på plats , det är som jag sagt , vi är inte menade för varandra, och har nog aldrig varit

godnatt på er alla som inte bara lyssnar på ena sidan.




Visst finns det dagar som jag kan vara snäll och låtsas som förut
Och visst finns det dagar som det kan göra ont att se dig ramla häromkring
Det fanns en kärlek men den har brunnit ut
Du fick för stor del av mitt liv, jag kunde inte andas tillslut
Du säger att du minns och att det känns som igår
Men det var för länge sen för att ens komma ihåg
Och jag som trodde jag var kvar, jag har börjat på nytt
Det vet jag när jag ser dig, vart har du tagit vägen
Jag gav upp för länge sen
Jag gav upp för länge sen
Du är kvar med samma folk, kvar med samma man
Lever kvar i samma damm, och du går i samma kläder
Blir glad av samma rus, som en lögn i vackert väder i ett övergivet hus
Det är att leka med eld när du drar upp det här igen
För du ser i mina ögon att jag försvann för länge sen
Det finns ingen att behaga, inget att förklara
Inget att försvara, jag gav upp för länge sen
Jag gav upp för länge sen


Kommentarer
Postat av: Anna

Jag älskar dig! Så underbart fin text. Även om den tyvärr är sann, men den var så vackert skrivit.

2009-10-26 @ 08:36:27
URL: http://missquist.blogg.se/
Postat av: Anonym

:(

2009-11-14 @ 19:52:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0