mån morgon

jag sitter här, tänker. du ! varför? jag fattar ingenting ... trodde inte de kunde vara så svårt, bara att släppa o glömma... tyvärr så var det inte så lätt denna gången ,

jag sitter , tänker, gråter och ler ibland, ett leende som inte är äkta. jag glömmer äta , jag tror jag var kär!

försöker gå vidare, många dörrar har jag öppna men jag väljer att inte ta någon!  jag skunker ner längs ena väggen i köket känner hur hopplösheten sköljer över mig , jag kan inte gråta mer, jag finner mig i detta! Inget, och jag menar inget kan krossa mig ... lägger pannan mot knäna och en liten tår lämnar mitt öga... nej jag kan inte gråta mer, sitter där funderar på absolut ingenting allt är tomt .. en halvtimme har nog gått nu. jag blundar försöker glömma... jag vill så mkt , men var ska jag börja? allt var ju faktiskt rätt bra för inte så länge sen ! ... vaknar till ur mina tomma tankar av telefonen... jag svarar inte.. istället lägger jag mig ner strirrar upp i taket o tänker på hur ful lampan är. jag orkar inte tänka mer.... jag vill inte mer, men jag måste . jag vill ge upp!  men åter igen samlar jag kraft, reser mig upp torkar mina tårar och skakar av mig hoplösheten, tar på mig mitt leende och börjar städa ... vad ska jag hitta på idag kanske handla hälsa på hos mamma :) gå en promenad med min underbara son .

jaha vad har mer hänt ? jop jag har fått ett nytt jobb igen, jag slutade på balkan, kändes meningslöst o gå där för mindre pengar än vad jag hade av att gå hemma :S., men de löste sig har fått jobb innom hemkänsten i karlshamn , bara så där med en gång :O hade inte ens sökt de ! hehe livet tar undreliga vägar ibland... jobb = pengar=leva, det kommer ordna sig för mig med :) från att ha haft allt till att ha inget var ett hårt slag för mig, men jag kommer fixa detta och jag kommer leva ett liv ni kommer avundas mig på sen! vänta bara

***every moment spent whith U is a moment i treasure***

:-*

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0