varför
idag mår jag värkligen inte bra... jag vill inte ni ska tycka synd om mig de är inte därför jag skriver, men min blogg är en trogen lyssnare som inte säger allt för mkt tillbaka...
jag har gråtit så mycker så du kan inte ana... jag fattar inte heller varför? dag för dag , dom bara rullar förbi, och jag ser inget slut på detta .. kan jag inte bara få rymma bort från allt och alla , snälla kan jag inte få de? är det så här det känns att va riktigt nere? jaghar aldig känt såhär innan , det har gått så långt nu att jag inte ens orkar göra något åt de, jag är som förlamad här hemma , går som i ett vakum hör inget, ser inget, är ledsen men känner inget jag är tom. känner wille dra i mit byxben ibland o vill kela.. det gör jag så gärna. han förstår att nått är fel. han vill att jag ska vara glad . jag försöker brukar jag viska till honnom .. så tittar han konstigt på mig o ger mig sen en kram.
förstår inte hur alla står ut med mig när jag är som jag är , det känns som jag sitter fast i en bergodalbana som jag inte kan stiga ut.. upp o ner o upp o ner... jag tror inte detta är så bra för migjag ska vara glad o lyklig hela tiden, jag håller minen till jag kan ta fram alla mina innersta käslor som jag packar på mig, jaghar så mkt gammalt som ligger o gnager i bakgunden o sen en massa nytt, som min mamma sa: man ska inte ha så mkt problem att tänka på när man är så ung som du..... ändå vet hon inte allt, inte du heller , vissa saker har till o med jag glömt , ignorerar man något tillreckligt länge så kan de försvinna... tillfälligt till allt spricker !
jag bara babblar och babblar jag vet men ni behöver inte läsa de vet ni , men på något sätt måste jag få ut allt. kan ni förstå att DETTA ÄR INTE JAG!!! jag är GLAD alltid!!!! jag känner inte mig bekväm med den nya ynkliga sårbara tjejen som tar min plats.
jag sträcker mig efter dig , vill att du ska ta min hand o göra allt bättre , springa till mammas famn och bli tröstad, pussad i pannan och lovad att allt kommer bli bättre . kan ingen bara lägga in mig på sjukhus så jag kan få en medecin som gör mig bra??
detta blev långt o kluddigt, men nja det är så jag känner mig så snälla jag vill inte ni tycker synd om mig jag vill bara prata med dig bloggen.
jag sitter här o stirrar ... tänker inte på något, gråter inte mer.. har stängt in mitt hjärta så ingen kan göra mig illa igen.
(detta är egentigen fors. på förra inlägget)
jag har gråtit så mycker så du kan inte ana... jag fattar inte heller varför? dag för dag , dom bara rullar förbi, och jag ser inget slut på detta .. kan jag inte bara få rymma bort från allt och alla , snälla kan jag inte få de? är det så här det känns att va riktigt nere? jaghar aldig känt såhär innan , det har gått så långt nu att jag inte ens orkar göra något åt de, jag är som förlamad här hemma , går som i ett vakum hör inget, ser inget, är ledsen men känner inget jag är tom. känner wille dra i mit byxben ibland o vill kela.. det gör jag så gärna. han förstår att nått är fel. han vill att jag ska vara glad . jag försöker brukar jag viska till honnom .. så tittar han konstigt på mig o ger mig sen en kram.
förstår inte hur alla står ut med mig när jag är som jag är , det känns som jag sitter fast i en bergodalbana som jag inte kan stiga ut.. upp o ner o upp o ner... jag tror inte detta är så bra för migjag ska vara glad o lyklig hela tiden, jag håller minen till jag kan ta fram alla mina innersta käslor som jag packar på mig, jaghar så mkt gammalt som ligger o gnager i bakgunden o sen en massa nytt, som min mamma sa: man ska inte ha så mkt problem att tänka på när man är så ung som du..... ändå vet hon inte allt, inte du heller , vissa saker har till o med jag glömt , ignorerar man något tillreckligt länge så kan de försvinna... tillfälligt till allt spricker !
jag bara babblar och babblar jag vet men ni behöver inte läsa de vet ni , men på något sätt måste jag få ut allt. kan ni förstå att DETTA ÄR INTE JAG!!! jag är GLAD alltid!!!! jag känner inte mig bekväm med den nya ynkliga sårbara tjejen som tar min plats.
jag sträcker mig efter dig , vill att du ska ta min hand o göra allt bättre , springa till mammas famn och bli tröstad, pussad i pannan och lovad att allt kommer bli bättre . kan ingen bara lägga in mig på sjukhus så jag kan få en medecin som gör mig bra??
detta blev långt o kluddigt, men nja det är så jag känner mig så snälla jag vill inte ni tycker synd om mig jag vill bara prata med dig bloggen.
jag sitter här o stirrar ... tänker inte på något, gråter inte mer.. har stängt in mitt hjärta så ingen kan göra mig illa igen.
(detta är egentigen fors. på förra inlägget)
Kommentarer
Postat av: Anna
Jag har gått igenom den exakta känslan när... Ja, du vet säkert. Jag tror ibland att alla går igenom exakt samma grejer som alla andra fast på sitt eget sätt.. Kanske inte gör dig gladare, men egentligen, låt det ta den tid du behöver. Jag finns här. Alltid. Hur lång tid det än tar! Det är det jag kan ge dig :)
Postat av: Anonym
Anna har rätt.. :P Du måste gå igenom detta.. hur ont det än gör.. :S Tyvärr.. men jag finns också här det vet du.. bara höra av dig! Puss
Postat av: angelika
jag är glad att jag har mina vänner i allafall ... ni är mitt allt :-*
Trackback
