fredag



 refrängen passar så bra in på mitt liv just nu...


när jag sitter här och tänker, tänker jag på gamla minnen. på stunderna mellan dig och mig som långsamt försvinner.
du var den största delen i mitt liv, du var den ända.
och med dig vid min sida kunde inget dåligt hända.
kärleken mellan oss skulle vara för evig, ett band som var helt, men nu är det brustet och trasigt, precis som mitt hjärta, det har läkt ganska bra men det finns kvar ett hål där din kärlek brukade va.
du var den jag vände mig till när jag var ledsen, mina hemligheter skulle du bära till graven.
jag saknar stöd och snälla ord. jag behöver hjälp jag klara inte mer...

var allt detta bara en illution?

undertecknat. angelika

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0