träna
så snälla knuffa o buffa mig i rätt riktning så jag kan ta av mig min fettkappa till våren ;D
5 kg sen är jag nöjd!
puss o hej
min prins
lite "modell" bilder ;P
fredagskväll
denna dagen har gått lite lättare på praktiken , man har kommit in i det lite mer och kan ta för sig. ett jätte bra ställe desutom, men trött är man ju klart nu när man kommit hem.
tror tyvärr inte de blir så mycket mer rader idag .... känner mig mäst tom, och skullejag skriva om hur ja känner så skulle jag nog bara uprepa mig..
jaja godnatt gott folk
praktik...
killeman är den finaste för mig :) <3
uppdaterar nog ikväll sen när jag har det lite lugnare. kramizar
jag ville så gärna tro...
men hur skall jag kunna det när allt är lögn varje gång jag tror, nu känns allt som lögner och för varje gång du öppnar din munn känns det som en ny lögn o de gräver sig bara djupare in i mig. lögnerna o misstankar sätter sina klor i mitt huvud. jag tänker och tänker och ältar och ältar, det känns som detta är en mardröm utan slut.
jag är så trött men nu ska ja försöka ta mina sista krafter och rycka upp mig så pass att jag kan ta mig till praktiken , ska jobba hela helgen, och det känns inte alls så roligt som jag önskar, allt runt omkring äter upp mig och alla mina krafter. jag vill bara lägga mig och inte vakna förens allt är bra.... men sånt går ju inte för har man ingen ytlig skada så har man inte ont, eller?
nu vill jag hitta någon att dela mitt liv med, någon jag kan älska och bli älskad av utan smutsiga lögner. men det är klart folk blir väl rädda nu när jag mår som sämst... hoppas att någon ser den tjejen under det trötta och ledsna ansiktet, jag är ju egentligen sprallig o superglad och älskar livet, det höll faktiskt sakta på att komma tillbaka , för att sedan försvinna
en känsla av att någon drog mattan under mina fötter och jag föll hårdare än någonsin...
bara för jag inte själv hade kraften kvar och förlitade mig helt på dig. istället puttade du ner mig i en grop du viste var djup....jag vet inte vad jag gjort för att va trungen och känna så här .
tur jag har min prins, vad skulle jag göra utan dig? ...
Hon tog sina vingar och flög iväg
gång efter gång i mitt liv har jag eller mina förväntningar blivit svikna, förhoppningar och förtroende har var gång blivit slagit till marken när man vänder ryggen till. till en början var jag stark och klarade av alla slag men för var gång har jag blivt svagare tills jag som nu ligger på marken och inte orkar resa mig mer. och inte ens längst nere i bottnen tar det slut de man minst anar vänder en då ryggen och "sparkarna" mot hela mej när jag ligger gör ondare än någonsin. jag orkar inte ens höja mina murar för och skydda mig denna gången. jag känner mig totalt värdelös, jag duger inte åt någon.
Dagarna flyter ihop och jag kan inte skilja på gott o ont, roligt eller tråkigt, hela världen känns som en svartvit film som bara flyger förbi mig, jag medvärkar inte jag bara på något sett finns... eller gör jag det? jag bara åker med i livet bergodalbana utan o göra en min. skrattet känns så avlägset och tårana är alltid nära till hands, smärtan ler mot mig och frestelsen till fysik smärta är farlig... vet ni hur mycket lättare sådan smärta är att hantera? ett slag i magen trändigt tryck på samma ställe tills smärtan tar överhanden,svidande,brännande... tänk vad skönt! den smärtan går över. för i bakhuvet hör man samma ord man fick höra när man va liten o skrapade knät: det går över. men vad gör man med alla huvudspöken?? jag klarar inte längre detta själv!
Jag började sakta må bättre, vissa nyanser i livet till och med uppskattade jag , jag trodde att personer i min omgivning förstod mig, jag klamrade mig fast vid allt som kändes bra. men till vilken nytta? när man sedan upptäcker att allt var en lögn, så många gånger vi har pratat, diskuterat, mitt förra liv kändes som om det kanske kunde ändras...
du var en frisk fläkt som jag trodde puffade mig i rätt riktning jag förlitade mig helt på dig och dina ord, sakta men säkert började mitt förtroende och viljan till och leva komma tillbaka.
din kyss mot min panna kändes som ett löfte , ett löfte att aldrig såra mig. dina ord hade redan lovat mig så många gånger att jag inte ens kan räkna, men ord betyder ingenting för mig längre. ditt sätt att prata med mig och stryka mig över håret var ett sätt som jag trodde betydde att du förstod, förstod mig? du har torkat mina tårar när jag pratat om mitt förra liv, men det var en handling av rena lögner. jag länner mig smutsig ...
jag är dömd till smärta, jag får helt enkelt lära mig att leva med det, allt runt omkring mig som jag jobbat så hårt för bara faller sönder, vad har jag kvar o kämpa för. undertiden jag har skrivit detta medelandet så har jag inte rört en min, inget leende ingen ilskainte ens en tår, även om tårarna helatiden finns i ögonvrån redo att lämna mig ... jag vet att alla försöker så hårt o dölja , men alla glömmer att sanningen alltid kommer fram. sanningen skall vara en bra sak inte en smutsig hemlighet. nu kan du själv leva i en lögn, jag måste gå vidare...
jag sväljer hårt, försöker glömma och förbereder mig på nästa smäll....
uppdatering
och idag kommer min älskade skrutt hem igen , saknat han så mkt .
kommer mer snart kisses
skitkallt
tänk om någon skrev om mitt liv...
livet kan vara bra oförutsägbart, jag kommer låta lite halvt knäpp o galen , men det är ju det som gör mig till "mig" :) är det inte så ? en lördag med en sjuk gosse hemma men världens underbaraste dag/kväll, såg en film nyss som för mig verkade väldigt töntig och tråkig i början men i brist på ork och energi så lät ja filmen va igång . fjärkontrollen låg ju på andra sidan bordet. men filmen fick en ändå att tänka till, jag sitter här med ett sånt där fånigt smile. du vet sånt man brukar ha när man ser folk som är kära på tvn och när det äntligen går som man vill i en halvtaskig film.
det är vid dessa tillfällen som jag känner att man ska vara glad för det lilla man har . och det är jag , det är nog en egenskap som inte många har. ja menar jag har inte haft det lätt på senaste tiden men vet ni vad!? jag har mina 2 underbara föräldrar mina syskon , alla mina vänner som ställer upp i vått och tort, min son som jag älskar över allt annat , sen har jag ju faktiskt den viktigaste och det är mig själv! men utan dom andra pusselbitarna så hade jag inte varit någon.
jag kollar mig omkring, och jag känner att jag faktiskt har allt som jag behöver runt om mig. måste bara släppa livet inpå igen , eller vad säger ni.
nu skall jag nog ta och krypa isäng, tänka på de bra sakerna som kantar mitt liv och inte gräva ner mig i det som är dåligt, så jag och min söta nisse hälsar godnatt ;)...
på tiden?
Du har väntat , försökt , grejat, japp allt du behövde göra för att få mig på fötter! Tack . <3
du är en underbar person, jag har tagit det lungt denna gången , kännt efter ordentligt och inte stressat, för jag är ju inte bara jag . jag har ju en liten del av mig med som ska passa in, och passar det inte så finns inget att bygga på, men tänka sig det passar! ingen har nog någonsin varit så snäll tidigare som du (lägger till vuxen!) hehe
livet känns plötligt mkt lättare :)
Wille pratar på o grejar, så stor nu killen. just nu ligger han som en klubbad säl uppe i sängen hihi
julen har flyttat in till mig <3
MIN KILLE!!!! :O owww
Se U later ;-* from the best mother in grääänum
tack ...
jag skriker, sparkar och slår! men ingen hör mig... jag vill ha ont, så den inre smärtan blir mildare . ja vet att detta inte är rätt , men hur vet man vad som är rätt när man är där jag är? jag trodde jag mådde bra nu , känns som jag igentligen förvarar och trycker ner allt innom mig så ingen ska se. snart exploderar jag . jag försöker springa från dig men det slutar med att allt jag rymmer till är ännu mer hjärtesorg.... jag sökte den eviga lyckan och fann helvetet. nu ska ni inte missförstå mig jag har det igentligen bra , svart på vitt, en familj som bryr sig och stöttar många kompisar som ställer upp för mig min underbara son som jag älskar över allt annat, älskad är jag nog med , men hur ska jag kunna älska tilbaka när mitt hjärta inte läkt. det känns inte rättvist, jag hade chansen en gång förut med men jag kan inte släppa in någon fullt ut längre... och gör man inte det dör den kärleken med.
hur bra en kille än är , tänker på mig bryr sig om mig köper grejer, bjuder mig, ger mig sällskap och kärlek, så kan ja inte ge nått tillbaka.... det är det värsta
ja var så kär juh! men jag tog nog död på allt själv utan att jag själv förstod. ville bara att livet skulle fortsätta så ett tag till, kände mig så trygg och omtyckt. men allt tog slut helt plötsligt. precis när jag lärt mig att jag kunde älska igen ...
men när de sista tårarna faller från mina kinder ska jag stå stark.
och du som är så bra med mig , tar hand om mig "ja hela mitt knasiga jag" bryr dig om mig och min son , kämpar för mig och min lycka , vad ska jag göra ? du har tagit mig till fina ställen och gjort små grejer för mig som betyder oerhört mycket. även om jag inte är så bra på att säga det till dig, så gör det att jag orkar stiga upp på morgonen och starta mitt nya liv :)
även om det inte är dom sista tårarna än så känns allt lättare från dag till dag...
och till dej jag trodde jag kommit ifrån nu. Varför? måste du sprida lögner om mig? hör något nytt jämt, vad har jag gjort för att förkäna detta? jag har hjälpt dej så mkt genom så många år , jag har ALLTID stått vid din sida vad det än har varit och hur våra liv än varit. jag förstår inte hur jag kunnat älska dig. lev ditt liv , gör vad du vill . o snälla låt mig med få bli lycklig, är vi båda lyckliga så kommer allt falla på plats , det är som jag sagt , vi är inte menade för varandra, och har nog aldrig varit
godnatt på er alla som inte bara lyssnar på ena sidan.
Visst finns det dagar som jag kan vara snäll och låtsas som förut
Och visst finns det dagar som det kan göra ont att se dig ramla häromkring
Det fanns en kärlek men den har brunnit ut
Du fick för stor del av mitt liv, jag kunde inte andas tillslut
Du säger att du minns och att det känns som igår
Men det var för länge sen för att ens komma ihåg
Och jag som trodde jag var kvar, jag har börjat på nytt
Det vet jag när jag ser dig, vart har du tagit vägen
Jag gav upp för länge sen
Jag gav upp för länge sen
Du är kvar med samma folk, kvar med samma man
Lever kvar i samma damm, och du går i samma kläder
Blir glad av samma rus, som en lögn i vackert väder i ett övergivet hus
Det är att leka med eld när du drar upp det här igen
För du ser i mina ögon att jag försvann för länge sen
Det finns ingen att behaga, inget att förklara
Inget att försvara, jag gav upp för länge sen
Jag gav upp för länge sen
me
uppdatering ??
min kille är hela 2 år nu o orden börjar poppa upp titt som tätt , de går så fort nu . sötare kille får man ta o leta efter :)
bor själv i huset nu, pappan har flyttat till lägenhet .
så dagen har bestått av målning flyttning av möbler o uppläggning av gardiner :)
se U all kisses
holje :)
... my weekend :P kisses from the craysy bitch
uppdatering!
jaha sen har ju faktiskt syster jessica klämmt ut sin bebis med det blev en liten kille :) söt ! och jimmy upp i dagen . han ska heta Lusifer vilket också var ett av jimmy (b) s förslag till ville .hehe här kommer lite bilder...
2 veckor innan bebbe ca.
sötnosen!
sommar hälsningar från mig o lillkillen :D